24 november 2015

Får jag lov att presentera våra höns?


Så här söta och små var våra höns då vi hämtade dem i våras! De är födda på påsklördagen 2015, riktiga påskkycklingar alltså, och vi hämtade dem då de var en vecka gamla. Rasen är ljus sussex, en tung engelsk hönsras. Vi köpte fem kycklingar, men sålde sedan en av dem senare under sommaren då det visade sig vara två tuppar. Så nu har vi en tupp och tre hönor, riktigt lagom.


De första veckorna bodde de i en större pafflåda, men de växer otroligt snabbt så då byggde vi en lite större bur som vi hade inne i farstun. Där fick de bo tills vi fick utegården färdig i början på juni. De sista veckorna inne var dock inget jag skulle rekommendera åt andra. Höns dammar otroligt mycket! Bara ett par dagar efter jag dammsugit låg det igen ett tunt vitt dammlager över hela nedre våningen.


Utegården ville vi göra lite fin, eftersom den syns så bra från övriga delar av gården. Christian murade upp fyra varv med återanvända tegelstenar och så gjorde vi sedan en rödmyllad stomme av plankor och stockar. 

Under sanden har vi ett tunt lager med betong, så hela byggnationen borde vara ganska rovdjurs- och råttsäker. På sommaren fungerade den här lösningen bra, men då den fuktiga hösten kom ville sanden aldrig riktigt torka upp, då betongen hindrar vattnet från att rinna ner i marken. Nu har jag tagit bort all sand och funderar om det skulle vara bättre med grovt naturgrus?


Då vi själva är hemma brukar vi låta hönsen gå fritt på gården. De håller sig ganska bra på egen gård, bara en gång var de försvunna och vi hittade dem sedan på andra sidan vägen i grannens uthus... Så nu brukar vi spärra av lite så att de inte kan rymma för långt. :-)


I september kom det första ägget. Nu får vi ungefär ett ägg per höna varannan dag. Kanske det blir mer sedan till våren eller sommaren. Gulan i äggen har väldigt kraftig gul färg jämfört med vanliga butiksägg. En annan skillnad är att dessa är lite mindre till storleken.


Nu har de fått en ny favoritplats - barnens sandlåda! Hönsen har aldrig satt en fot där tidigare, men efter att jag städade undan alla sandlådssaker inför vintern så har de vågat sig dit. Det var tydligen skrämmande med alla färgglada plastsaker i sanden. Försöker hålla koll så att de inte bajsar där, men än så länge har jag inte sett något.

Det är bara en som har namn ännu. Hon heter Rosa och har ända från början varit den mest nyfikna, modiga och sällskapliga av dem alla. När de var kycklingar var det alltid hon som var först ut då man öppnade buren och ännu idag är det hon som är lättast att ha i famnen.


Ett höstportätt av tuppen, som är lite röd på bröstet för att han så ofta går mot den rödmyllade kanten på utegården och den färgar av sig då det är fuktigt. :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar